Släkten är bäst!
Hittade några bilder på facebook nyss. Jag älskar facebook ibland bara för att man kan få kontakt med såna som man inte har pratat med på länge.
Det fanns en gång en människa i mitt liv som jag alltid ville leka med när jag var liten. Han betydde så mycke för mig. Det finns en film på när vi och några av mina kusiner leker när jag e ett år eller två. Jag skulle så gärna vilja se den igen. Jag blir varm i hjärtat av att bara tänka på den.
Hur som helst. Det är så konstigt på nått sätt att jag alltid har kännt att jag saknar denna människan i mitt liv. Han stod oss alla nära när jag var liten men sen försvann han. Men jag har alltid tänka på han och sagt det flertal gånger till mamma att jag tycker det är så konstigt att en människa kan sätta sånna avtryck i ens liv.
Men jag vet att han är en underbar person och att han bara hamnade snett i livet. Och jag har som sagt alltid tänkt på han och hoppats att han ska bli bra. Jag och mamma träffade han och hans då varande tjej på bussen en gång för ett par årsedan. Jag blev helt stum och paff. Men alla hälsade och va jätte glada för att ses, men jag fick inte fram ett ord. Mamma berättade för han att jag brukade prata om han och han lös upp som en sol.
Jag blir så glad av att bara tänka på han och jag hoppas att han lever ett bra och härligt liv, för det är han värd!
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill säga med detta. Bara berätta hur glad jag blev av att se han på facebook. För mig betyder min släkt allt. våran släkt är inte som vilken som helst, vi är en familj. Så ser jag det iaf. Och jag är så tacksam för allt stöd jag får av er. Värmade ord, sms och komentarer här på bloggen. TACK! Utan allt stöd så hade jag aldrig klarat det, ta åt er! det är tackvare er och vännerna som jag får energi till att kämpa. Ojojoj nu blev det mycke känslor snack här. Nu ska jag gosa ner mig i soffarn jämte min mysiga hund =)
Återigen TACK!
Det fanns en gång en människa i mitt liv som jag alltid ville leka med när jag var liten. Han betydde så mycke för mig. Det finns en film på när vi och några av mina kusiner leker när jag e ett år eller två. Jag skulle så gärna vilja se den igen. Jag blir varm i hjärtat av att bara tänka på den.
Hur som helst. Det är så konstigt på nått sätt att jag alltid har kännt att jag saknar denna människan i mitt liv. Han stod oss alla nära när jag var liten men sen försvann han. Men jag har alltid tänka på han och sagt det flertal gånger till mamma att jag tycker det är så konstigt att en människa kan sätta sånna avtryck i ens liv.
Men jag vet att han är en underbar person och att han bara hamnade snett i livet. Och jag har som sagt alltid tänkt på han och hoppats att han ska bli bra. Jag och mamma träffade han och hans då varande tjej på bussen en gång för ett par årsedan. Jag blev helt stum och paff. Men alla hälsade och va jätte glada för att ses, men jag fick inte fram ett ord. Mamma berättade för han att jag brukade prata om han och han lös upp som en sol.
Jag blir så glad av att bara tänka på han och jag hoppas att han lever ett bra och härligt liv, för det är han värd!
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill säga med detta. Bara berätta hur glad jag blev av att se han på facebook. För mig betyder min släkt allt. våran släkt är inte som vilken som helst, vi är en familj. Så ser jag det iaf. Och jag är så tacksam för allt stöd jag får av er. Värmade ord, sms och komentarer här på bloggen. TACK! Utan allt stöd så hade jag aldrig klarat det, ta åt er! det är tackvare er och vännerna som jag får energi till att kämpa. Ojojoj nu blev det mycke känslor snack här. Nu ska jag gosa ner mig i soffarn jämte min mysiga hund =)
Återigen TACK!
Kommentarer
Trackback
