Min ånget och jag

(varning för långt inlägg)

Hjälp! nånting har hänt med våran dator, helt plötsligt är allt jätte stort :O Inte okej!

Ja ja hur som helst. Igår var ingen bra dag. Jag höll på att ge upp allt, hela mitt liv.
Jag ville bara inte bo här, så jag gav nästa upp min utbildning, mitt liv här, min pojkvän. Hur kan jag vara så dum?! Självklart så har tankarna angående att flytta tillbaka funnits en längre tid. Men det är till största delen för att jag vill vara nära min familj. För kommer jag någonsin vänja mig vid avståndet? Jkpg saknar jag inte alls.Men jag har ett val, antingen så bor jag kvar här med min älskade pojkvän och vovve eller så flyttar jag ner till jkpg. Det går inte göra ett sånt val. Och absolut inte nu. Jag ska ge livet här uppe en chans. För jag vill verkligen inte bara sticka och sen ångra mig. Men det här med skolan knäcker mig. Det kommer vara så här nu i 3 månader till. Vi började en kurs idag, men fick ett grupparbete redan förra onsdagen som skulle redovisas idag.Och nästa onsdag har vi prov på hela 7 kapitel det vill säga hela boken! Ni kan ju räkna ut själva vilket jävla tempo det är.

Men jag har turen som har träffat Lina och Matilda. Lina förstår, hon har själv 70 (!!!) mil hem till sin mamma och familj. Matilda är underbar som alltid lyssnar och ställer upp. Vad hade jag gjort utan dom. Matilda får mig till att tänka på ett annat sätt,se framåt med glädje. Tack tjejer, ni är bäst!!

Och det här med molle blev för mycke igår. Inte bara för att han ska opereras utan för att det även är en kostnad. Jag är fattig, som fan!Sen se min älskade lilla bebis ha ont och vara helt snurrig vill jag inte :( 
Vi är två som delar på 8100:- i månaden. Visst vi har så det räcker till alla räkningar och mat o så, men ibland vill man kunna hitta på något också. Men jag håller ut, det blir bättre tider. A-kassan ska betala en månad till mig, tur det för bilen behövs lagas. Men i påsk ska jag ner till jkpg, eller vi rättare sagt. Fick precis reda på att jag ska hjälpa till och flyttstäda ett hus i Älvdalen nu i Mars. Skönt med lite extra cash nu i fattiga tider.

Ussh vad jag klagar, ni kan ju bara tänka er hur min sambo har det då! Inte bra!
Men jag behöver bara få ut det. Nu ska jag och min ångest gå och lägga oss i soffan och plugga, kul jul!


Kommentarer
Postat av: Sofie

Va stark vännen! Du fixar biffen, även om de kan kännas jäkligt motigt! Massa Kramar från kusinen<3

2010-03-10 @ 16:54:57
URL: http://surakatten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0